En av Olympiahistoriska föreningens äldsta och mest prominenta medlemmar har avlidit. Den oefterhärmlige Anders Andersö, Östermalm, blev 95 år. Hans förmåga att kombinera teckningar och text till en hel berättelse var unik. Med några till synes enkla penndrag kunde han fånga en person eller en händelse på pricken.
Anders Andersö började sin karriär på jämtländska Länstidningen, gick sedan vidare till Aftonposten. 1957 kom han till Svenska Dagbladet, och där blev han kvar. Inget ämne var honom främmande. ”Dagens Anders” var under många år ett stående inslag som förgyllde SvD-läsarnas morgnar. Tillsammans med dåvarande chefredaktören Gustaf von Platen gjorde han genom åren underhållande resereportage från hela världen.
Som arbetskamrat var Anders alltid trevlig att ha att göra med. För att vara den stjärna han var, var han ytterst ödmjuk. Inte ens när jag råkade sätta ett whiskyglad på hans heliga reseritbord ilsknade han till. En annan av Anders vapendragare, förre sportchefen Sune Sylven, fick diskret agera för att rätta till mitt mistag.
Anders var en detaljernas mästare. På den bild han en gång gjorde av mig var skomärket, typ av jacka, sättet att bära en väska, typ av väska, gångstil, allt exakt. Hans bildminne var otrolig.
1994 tilldelades Andersö Sveriges olympiska kommittés medalj och 2004 Konungens medalj. Han har också belönats med Stora Journalistpriset.
Tillsammans med nämnde Sylven medverkade Tecknar-Anders i olympiahistoriska föreningens tidning SOF-Bulletinen. Han har genom alla år generöst låtit nya Bulletinen-redaktörer nyttja hans alster.
En mästare har gått ur tiden. Men i den svenska olympiahistorien må hans bilder och bildberättelser leva vidare.
/Göran Löwgren
