Hedberg och Pröjsarn bjöd på hockeygodis
–”Hey kid, get over to the right side!” Det var det första Bobby Hull sa till mig, jag som aldrig hade spelat högerytter i hela mitt liv. Men jag gjorde förstås som storstjärnan sa och allt bara föll på plats. Med ”Lill-Pröjsarn” som center, Bobby Hull som vänsterytter och jag på högerkanten hade vi en underbar kemi i Winnipeg Jets. Vi var helt enkelt jävligt bra!
Hockeylegendaren Anders Hedberg, 74, delade hockeyminnen när han och radarkompisen Ulf ”Lill-Pröjsarn Nilsson, 75, gästade höstmötet den 27 oktober som Sveriges Olympiahistoriska Förening arrangerat i lokalerna under kungliga läktaren på Stockholms Stadion.
Under ledning av Einar Thodal-Ness blev det en avslappad frågestund med många minnen och skratt. Autografjägarna stod på rad.
–Jag får ta det lugnt så att jag inte överanstränger min axel, skojade Pröjsarn när han signerade böcker och berättade att han bytt samtliga stora leder i kroppen; båda knäna, båda höfterna och båda axlarna.
Båda var skadade inför OS-i Sapporo 1972; Hedberg knäskadad och Pröjsarn nackskadad efter att ha åkt in i sargen med huvudet före i en match mot SSK. En skada han dras med fortfarande.
Vid OS i Insbruck 1976 hade de blivit proffs och på den tiden var yrkesspelare inte välkomna i OS.
Hedberg och Pröjsarn berättade hur det gick till när de fick drömkontrakt från NHL-klubben New York Rangers. De var så kallade free agents och kunde gå till NHL utan att Winnipeg kunde kräva en transfersumma. Samtliga NHL-klubbar kom med erbjudanden och det slutade med ett tvåårskontrakt på 1,2 miljoner dollar var. Ljusår bättre än de 70 000 dollar per år de fick i Winnipeg Jets när de kom som oprövade européer 1974.
–Vi var inte jättevälkomna av våra lagkamrater i Winnipeg från början. Vi innebar ju att två av deras kompisar hade blivit av med sina jobb, sa Pröjsarn och berättade hur rå den kanadensiska hockeyn var på den tiden. Han var blåsvart över hela kroppen för jämnan.
Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn och Bobby Hull
–Ja, du kunde ju inte åka ifrån dem, de kunde jag, skrattade Hedberg och berättade att de fick råd av Bobby Hull hur de skulle bete sig när slagsmålssituationer uppstod.
–Du behövde inte vara en fighter, men det gällde att inte vara rädd. Bara möta med blicken och inte vika ner sig. Visade du rädsla var du körd.
Winnipeg Jets spelade i den alternativa proffsligan WHA som ett tag konkurrerade med stora, etablerade NHL, men som så småningom gick upp i NHL. Så hur stor skillnad var det in kvalitet mellan de båda ligorna?
– Sanningen är att Winnipeg var ett bättre lag än New York Rangers när vi värvades. Men det kunde vi ju inte säga då, berättade Anders Hedberg.
Efter karriären var Anders Hedberg general manager för Tre Kronor vid OS i Salt Lake City 2002, då den vitryska slumpskottet från halva plan ställde Tommy Salo och innebar att Sverige var utslaget.
–Det är mitt värsta hockeyminne. Vi hade slagit Kanada med 5-1 i gruppspelet efter rena propagandaspelet och jag minns att Mark Messier sa: ”Jag önskar att jag skulle få spela med Tre Kronor.” Så floppar vi mot Vitryssland. Jag befann mig på läktaren och hörde aldrig vad tränaren Hardy Nilsson sa till grabbarna i omklädningsrummet. Jag har aldrig sett videotejpen av matchen och klarar inte av att göra det heller.
Text: Sten Feldreich Bild: Sten Feldreich och Jan Ternhag
|
Mötet hölls inne på Stockholm Stadion |
|
Mingel pågår |
|
|
|
|
|
|
SOF ordförande hälsar alla välkomna |
|
Einar Thodal -Ness, Anders Hedberg och Ulf 'Lill-Pröjsan' Nilsson |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
